Beståndsövervakning för hållbar förvaltning av flundra på Gotland

Ansvarig forskare: Anders Nissling

Sammanfattning av projektet (2019-04-25)

Bakgrund

Flundran är en typisk gotlandsart som traditionellt fiskats i stor omfattning med årliga landningar på 100-150 ton fram till början av 1980-talet då fisket omdirigerades mot det ökande torskbeståndet. Sedan dess har fiske bara bedrivits sparsamt även om enstaka försök att återuppta ett mer omfattande fiske gjorts (se Figur nedan). Fisket på flundra bedöms dock ha en god utvecklingspotential lämpligt för främst det lokala småskaliga kustnära fisket. Resursen flundra runt Gotland anses i dagsläget vara underutnyttjad vilket tidigare provfisken visat då den uppskattade dödligheten ligger omkring endast 20%, dvs det finns potential för ett betydligt större uttag. Om tidigare nivåer kan anses vara lämpliga uttag är dock osäkert i och med att omgivningsförhållandena ändrats, t ex pga klimatförändringen, vilket påverkar rekryteringen och därmed beståndsutvecklingen.

Figur 1 ovan. Landningar av flundra på Gotland mellan 1887 och 2015 (data från Rolf Gydemo, Länsstyrelsen i Gotlands län).

I Östersjön förekommer ingen riktad beståndsövervakning av flundra varför ICES (Internationella havsforskningsrådet) karakteriserar flundran som en ”data limited stock” med kunskapsluckor vad det gäller t ex populationsstruktur, beståndsstatus och rekrytering. I och med detta finns det för Östersjön som helhet ingen förvaltningsplan och fram t o m 2011 gavs inga råd om fångster. Fr o m 2012 anger ICES att fångsterna för området ”öster om Gotland och Gdansk-bukten” bör minskas baserat på minskade fångster i samband med trålprovtagningar riktat mot torsk (dvs omfattar främst den utsjölekande typen; se nedan). Mot bakgrund av det ökade intresset för flundra på Gotland saknas en förvaltningsmodell inkluderande någon form av lokal övervakning för att följa beståndsutvecklingen av främst den kustlekande typen.

Flundran vid Gotland

I Östersjön finns två skilda populationer/ekotyper av flundra (skrubbskädda), en som leker vid högre salthalt i Östersjöns djupområden med pelagiska (fritt svävande) ägg, och en som leker kustnära och på utsjöbankar vid lägre salthalt med demersala ägg, dvs som utvecklas på botten. Undersökningar har visat att bestånden är genetiskt skilda.

Runt Gotland förekommer båda typerna, med lek utmed kusten respektive i djupområdet öster om Gotland. Efter lek i mars-maj nyttjar båda populationerna kustnära områden för födosök under sommar och höst, dvs samexisterar, medan de under vinterperioden då födointaget är begränsat förekommer djupare, sannolikt med ett överlapp mellan populationerna. Efter leken och den pelagiska larvfasen i öppna vattenmassan då flundrans larver livnär sig på djurplankton, bottenfäller de i samband med att den genomgår en metamorfos, blir platt och övergår till att äta bottendjur, i grunda (<1 m djup) helst sandiga vikar utmed kusten. I dessa så kallade yngelkammare sker uppväxt för yngel av båda populationerna under en eller ibland två somrar.

Hos fisk varierar rekryteringen (årsklasstyrkan) och därmed beståndsutvecklingen naturligt som en följd av variationer i omgivningsparametrar, såväl biotiska som abiotiska, och förstärks genom påverkan av fiske (storlek och ålderssammansättning av lekbeståndet) och av förstörda/försämrade lek- och uppväxtområden (t ex förstörda bottnar, igenväxning, syrebrist i och med övergödning eller pga fysisk exploatering). I en nyligen publicerad artikel från SLU framhålls vikten av ökad kännedom om hur variation i lokala förhållanden (t ex salthalt och temperatur) påverkar beståndsutvecklingen i olika områden, och behovet av lokal förvaltning av fiskbestånd.

Figur 2 ovan. Beräknad andel överlevande ägg (grått) i Bornholmsbassängen (SD 25), Gdanskdjupet (SD 26) och Gotlandsbassängen (SD 28) och dödsorsak (syrebrist eller sedimentation pga för låg salthalt) 2014 och 2015 (före och efter inflöde).

Vad gäller flundra i Östersjön så påverkas beståndsstorlek och utbredning för såväl den utsjö- som kustlekande typen av storlek och frekvens av saltvattensinflöden till Östersjön då salt- och syreförhållanden påverkar reproduktionsframgången. Framförallt påverkas rekryteringen av den utsjölekande flundran iom att stagnation utan inflöde innebär sjunkande salthalt och syrebrist i djupområdena vilket påverkar överlevnaden under äggstadiet negativt. Under de senaste decennierna har stora saltvattensinflöden blivit alltmer sällsynta vilket försämrat reproduktionen i främst Gotlandsbassängen; inte ens det osedvanligt stora inflödet vintern 2014 innebar väsentligt ökad äggöverlevnad (se Figur 2). Med andra ord, rekryteringen av flundra från utsjöpopulationen till Gotland kan förväntas vara liten/minskande framöver. Rekryteringen av kustflundran förväntas däremot inte beröras i lika stor omfattning. Resultat från nyligen genomförd genetisk undersökning visar att andelen yngel som kommer från den kustlekande typen f n är ca 80-85% på uppväxtområden vid Gotland.

Planerade aktiviteter

Yngelprovtagningar på uppväxtområden
Yngel fångas med hjälp av landvad med minst 10 drag per område och provtagningstillfälle på kända uppväxtområden. Då bottenfällning i uppväxtområdena sker under perioden juli-augusti (nya individer tillkommer = cohorter) genomförs provtagningen vid tre tillfällen (mitten av juli, början av augusti och månadsskiftet augusti/september) i varje uppväxtområde. Fångade yngel räknas, och mäts för att särskilja nya individer från tidigare cohorter och 1-åriga yngel. Den genomsnittliga tätheten används som ett mått på årsklasstyrkan.

Provfiske av lekfisk
Fisk fångas under leken i april med hjälp av översiktsnät med maskor av olika storlekar, dels på 10-20 m djup (kustlekande populationen), dels på 70-80 m djup (utsjölekande populationen). Dödligheten beräknas baserat på antalet individer per ålder, och storleken på årsklasser jämförs. Fisket görs utanför östra Gotland, dvs i samma område där tidigare provfisken skett så att jämförelse kan göras.

Sammanställning av tidigare insamlade data (yngelprovtagningar och provfiske av lekfisk)
Insamling av yngel enligt beskrivningen ovan har skett av och till sedan 2003 i olika syften, främst för att få material till olika typer av undersökningar vid Forskningsstationen Ar; antalet provtagningsområden har dock varierat. Befintliga rådata om antal och storlek sammanställs som redovisats ovan och årsklasstyrkan (täthet av årsyngel) beräknas. Vad gäller vuxen fisk fångad under lek finns redan data vad gäller åldersammansättning och dödlighet för perioden 2012-2013 (tidigare projekt Fiskeområde Gotland) som kan analyseras.

Undersökning av sambandet yngeltäthet/årsklasstyrka – årsklasser vuxen fisk
Styrkan (tätheten av årsyngel) av uppskattade årsklasser från 2003-2018 (flera luckor finns) jämförs med mängden vuxen fisk av samma årsklass fångad under lek. I och med att 80-85% av ynglen kan antas vara från den kustlekande populationen (se ovan), och inga genetiska analyser skett tidigare, kommer jämförelsen gälla för den kustlekande typen. Vid år med osedvanligt höga yngeltätheter kommer jämförelse dock även att göras för den utsjölekande typen för att belysa om ovanligt hög yngelproduktion kan bero på goda förhållanden i djupområdena och därmed hög äggöverlevand (se Bakgrund) vilket i så fall skulle avspeglas i stor åldersklass i det vuxna beståndet.

Undersökning av sambandet omgivningsparametrar (främst temperatur) – yngeltäthet/årsklasstyrka
Styrkan av uppskattade årsklasser från perioden 2003-2018 (flera luckor finns) jämförs med omgivningsparametrar under respektive år; temperaturförhållanden under (ägg-) larvfasen, och salt- respektive syrehalter under äggutvecklingen i Gotlandsbassängen öster om Gotland. Data om temperatur, salthalt och syrehalt hämtas från SMHI:s månatliga mätningar i öppna Östersjön (provpunkt BY 15 och BY 20) öster om Gotland.

Undersöka spridning av larver mellan lek- och uppväxtområden
Spridning av larver från kända lekområden studeras med hjälp av en hydrodynamisk modell i samarbete med DHI (Danskt hydrologiskt institut). Partiklar släpps i ett artificiellt strömfält och får sprida sig horisontellt och vertikalt utifrån strömförhållanden motsvarande perioden från kläckning av larver i april till bottenfällning under sommaren. Partiklarna släpps både utan och med ”beteende” för att undersöka om larvers ev. positionering i vattenmassan kan påverka spridningen. Modellen körs utifrån kända lekområden för kustlekande flundra runt Gotland med syftet att fastställa om den lek som sker lokalt resulterar i yngel som även växer upp lokalt (och därmed kan antas rekryteras till det lokala beståndet) eller om de sprids över ett större område bort från Gotland.

Ta fram förslag på beståndsövervakningsprogram
I dialog med brukarna (yrkes- och husbehovsfisket via Fiskeförvaltning Gotland) och Länsstyrelsen utarbetas en modell för beståndsövervakning av flundra runt Gotland; när, var och hur bör provfisken ske (av lekfisk och ev. yngel), och vilka parametrar (t ex fångst per ansträngning, dödlighet, andel individer över viss ålder i beståndet) bör användas som indikatorer på beståndsutvecklingen.

Finansiering

Projektet som beräknas pågå under 2018 och 2019 finansieras av Europeiska fiskerifonden genom Leader Gute, med bidrag från Länsstyrelsen i Gotlands län.

Anders Nissling

senior lecturer at Department of Ecology and Genetics, Limnology

Email:
anders.nissling[AT-sign]ebc.uu.se
Telephone:
+4618-471 8356+46-498 108356
Mobile phone:
+46 73 2703722

Resultatsammanfattning 2019-04-25

I Östersjön förekommer två arter av flundra (skrubbskädda), europeisk flundra (Platichthys flesus) respektive östersjöflundra (Platichthys solemdali). P. flesus leker i utsjön i Östersjöns djupområden och P. solemdali, som nyligen identifierats som en egen art, leker kustnära på ca 10-20 m djup och på utsjöbankar. Båda arterna finns runt Gotland.

Projektet syftar till att öka kunskapen om rekrytering och därmed beståndsutvecklingen hos flundra runt Gotland. Målet är att utvärdera möjligheterna till, och föreslå, ett lokalt övervakningsprogram för att följa beståndsutvecklingen och därmed möjliggöra en långsiktigt hållbar förvaltning av flundra runt Gotland. En viktig del i detta handlar om att belysa hur rekryteringen påverkas av variation i omgivningsfaktorer orsakade av den pågående klimatförändringen, klarlägga sambandet (konnektiviteten) mellan lek- och uppväxtområden samt fastställa fördelning mellan de båda arterna i det fiskbara beståndet. Inom föreliggande projekt har fokus legat på främst östersjöflundra, dvs den kustlekande arten, men i rapporten redovisas även resultat från EU-projektet BONUS INSPIRE inom vilket fokus till stor del varit på den europeiska flundran, dvs den utsjölekande arten.

Genetiska undersökningar har visat att östersjöflundra dominerar beståndet vid Gotland.  Provfiske utanför Herrvik på östra Gotland i augusti, då båda arterna återfinns på födoområden vid kusten, visade att 72% av det fiskbara beståndet utgjordes av östersjöflundra. Detta stämmer väl överens med skattningar inom projektet BONUS INSPIRE; 74 % av vuxen fisk fångad under leken, och 80-85% av yngel på uppväxtområden runt Gotland, utgjordes av östersjöflundra. Fördelningen mellan arterna kan dock antas förändras över tid beroende på rekryteringsframgången för den europeiska flundran som till stor del styrs av salt- och syreförhållandena i djupområdena. Resultat inom projektet BONUS INSPIRE visade på kraftigt minskad reproduktionsframgång för europeisk flundra i Gotlandsbassängen sedan 1990. Samtidigt kan den pågående klimatförändringen, som mycket troligt kommer att göra att salthalten minskar i Östersjön, leda till att andelen av den europeiska flundran vid Gotland minskar ytterligare i framtiden.

Konnektiviteten mellan lekområden och uppväxtområden (framförallt grunda sandiga vikar) vid Gotland undersöktes med en hydrodynamisk modell. Resultaten tyder på hög konnektivitet mellan lekområden vid den gotländska kusten och uppväxtområden. För larver som uppehåller sig på ca 10-22 m djup, dvs på de djup där lek av östersjöflundra huvudsakligen sker, driver majoriteten (69-93 %) så att bottenfällning sker kustnära med möjlighet att nå lämpliga uppväxtområden. Modellen visar också att huvuddelen av larverna skulle gå förlorade genom bottenfällning i utsjön om drift sker ytnära, i och med att larverna i stor utsträckning driver bort från den gotländska kusten, men att en viss andel av dessa (7-8 %) kan driva till kusten i Baltikum.

Yngelprovtagningar på kända uppväxtområden vid Gotland visade att årsklasstyrkan mätt som nyligen bottenfällda yngel (≤40 mm) varierar starkt, med en faktor 40-45. Jämförelse med åldersstrukturen i det vuxna beståndet visade på hög överensstämmelse mellan mängden bottenfällda yngel under olika år och storleken på olika åldersklasser i det vuxna beståndet. Detta antyder att årsklasstyrkan bestäms under ägg- och/eller larvstadiet, det vill säga innan bottenfällning, och visar på ett starkt samband mellan uppväxtområdena vid Gotland och rekryteringen till det fiskbara beståndet.

Jämförelse av årsklasstyrka mätt som yngel (≤40 mm) och olika omgivningsparametrar gav ett positivt samband med salthalt; salthalter ≤6,8 psu under lekperioden tycks resultera i svaga årsklasser och högre salthalter i starka. Om detta stämmer kan det förväntas att rekryteringen inte bara för den utsjölekande europeiska flundran utan även för den kustlekande östersjöflundran på sikt kommer att försämras i takt med sjunkande salthalt som en följd av den pågående klimatförändringen.

Erhållna resultat visar att beståndet av flundra vid Gotland till mycket stor del utgörs av den kustlekande typen och är lokalt, dvs med lek- och uppväxtområden vid Gotland. Detta visar på behovet av en mer lokal förvaltningsmodell, i motsats till de förvaltningsenheter som används av ICES för närvarande enligt vilken flundran i område SD 28 (öster om Gotland) klassas som europeisk flundra och förvaltas gemensamt med område SD 26 (sydöstra Östersjön).

För att följa beståndsutvecklingen, och därmed möjliggöra en långsiktigt hållbar förvaltning av flundra runt Gotland, föreslås ett övervakningsprogram som omfattar årlig analys av fiskets fångster. Dessutom föreslås ett standardiserat provfiske under födosäsongen i augusti-september med skattning av dödlighet, vilket kombineras med genetisk analys för att följa eventuella förändringar i andelelen av respektive art. Vidare föreslås periodvis upprepade yngelprovtagningar på uppväxtområden för att följa om rekryteringsnivån ändras över tid.

Ladda ner fullständig rapport (pdf)