Energiresurser och reproduktion hos sill/strömming i Östersjön

Ansvarig forskare: Anders Nissling

Sill/strömming har historiskt sett och fram till i våra dagar utgjort en betydande resurs i Östersjön. Under de senaste decennierna har dock sill/strömmingen uppvisat allt sämre kondition och tillväxt och därmed lägre kvalitet. Fenomenet med en minskning av vikt per åldersgrupp uppträder i alla delar av Östersjön vilket gör att beståndet för närvarande består av många men små individer. Samtidigt med den försämrade individ-tillväxten har beståndet sedan 1980-talet producerat en rad årsklasser under genomsnittet varför beståndet för närvarande inte skattas inom “säkra biologiska gränser”. En rad förslag till den uppkomna situationen har diskuterats. Flertalet går ut på att sill/strömmingen påverkats negativt i och med att balansen i Östersjöns fisksamhälle förändrats som en följd av förändrade hydrografiska förhållanden samt överfiske. Minskningen av Östersjöns torskbestånd sedan mitten av 1980-talet har medfört lägre predation på sill/strömming och skarpsill. Detta har lett till ökad överlevnad och hög individtäthet för dessa arter och därmed sannolikt ökad födokonkurens mellan sill/strömming och skarpsill, de två mest betydande planktonätande fiskarterna i Östersjön.  En annan förklaring kan vara att Östersjöns planktonsamhälle har förändrats, t.ex. som en följd av färre stora saltvattensinflöden och av övergödning, och att den nuvarande artsammansättningen innebär föda av sämre kvalitet för sill/strömmingen.

Inom projektet studerades sambandet mellan ålder, tillväxt respektive kondition och äggproduktion hos sill/strömming från tre olika områden, liksom eventuella förändringar i dessa mellan 1970-talet och 2000-talet. Resultaten visade att antalet producerade ägg (fekunditeten) ökade med fiskens storlek och kondition medan storleken på de producerade äggen var konstant. När det gäller investering i reproduktion innebär detta att en sill/strömming producerar ägg av en viss storlek, och om tillgängliga energiresurser så medger, fler ägg av denna storlek. Jämförelse av tillväxt och äggproduktion mellan 1973 och 2000-2002 visade på lägre tillväxt nu jämfört med på 1970-talet men att den relativa fekunditeten (antal ägg per t.ex. gram fisk) var signifikant högre under 2000-2002. Räknat som fekunditet i förhållande till fiskens ålder däremot, visade resultaten på endast små skillnader. Detta pekar mot att fiskens ålder är ett bättre mått på äggproduktionen jämfört med t.ex. fiskens vikt vilket vanligen används. Utvärdering av energiinnehåll i fiskmuskel respektive gonad (rom) visade på att andelen energi som investeras i gonad ökar med ökad ålder. Detta kan förklara varför skillnader i relativ äggproduktion förekommer mellan perioder med olika tillväxtförhållanden. Vid låg individtillväxt, dvs då fisken vid lek genomsnittligt är äldre, är antalet producerade ägg i förhållande till är fiskens storlek högre som en följd av ökad procentuell investering i gonad med ökad ålder.

Sammantaget pekade undersökningen på att beståndets ålderssammansättning kan utgöra ett bättre mått på beståndets reproduktionspotential än beståndets biomassa och därmed eventuellt utgöra en användbar referenspunkt i förvaltningen. Vidare framgick att såväl fekunditet som äggstorlek varierar mellan sill/strömming från olika områden, dvs att beståndet tycks bestå av flera populationer. Detta innebär att hänsyn till populationsförhållanden bör tas i förvaltningen. Fisket i Östersjön sker då sill/strömming från olika populationer är blandade i utsjön. Detta medför en risk för att vissa populationer, vid hårt fisketryck, beskattas oproportionerligt mycket med risk för kollaps av lekbestånd med sannolikt unika egenskaper anpassade till lokala förhållanden.

Projektet finansierades med medel från Carl Tryggers Stiftelse för vetenskaplig forskning, Gunvor och Josef Anérs Stiftelse och Fiskeriverket/EU (Fonden för Fiskets Utveckling).

OBS! Sill och strömming är samma art, Clupae harengus. I södra Östersjön benämns den sill medan den i mellersta och norra delarna kallas strömming.

Anders Nissling

universitetslektor vid Institutionen för ekologi och genetik, Limnologi

E-post:
anders.nissling[AT-tecken]ebc.uu.se
Telefon:
018-471 83560498-108356
Mobiltelefon:
073-2703722