Campus Gotland

Plattfiskars yngelbiologi - med fokus på piggvar

Ansvarig forskare: Jesper Martinsson

Bakgrund

Piggvar och skrubbskädda är marina arter som har anpassats till den låga salthalten i Östersjön. Här skiljer sig livsstrategierna något från helt marina områden, som t. ex Nordsjön. I Östersjön finns två olika populationer av skrubbskädda med helt skilda egenskaper. I de nordliga delarna lägger skrubbskäddan ägg på botten och leker längs kusten och på grunda utsjöbankar. Dess nordliga gräns för lyckad lek går vid Bottenhavet med salthalter kring 6 psu. I södra Östersjön har skrubbskäddan samma strategi som i Nordsjön, det vill säga den leker på djupt vatten (t.ex Gotlandsdjupet) och har ägg som svävar i den fria vattenmassan. Den djupvattenlekande populationen har mindre ägg med tunnare skal än den population som leker vid kusten.

Piggvar lägger, liksom den kustlekande populationen av skrubbskädda, tjockare ägg på botten och leker på grunda områden. Den har inte anpassat sig lika bra till den låga salthalten som skrubbskädda och leker därför inte längre norrut än Ålands hav. I Nordsjön har piggvaren samma livstrategi som skrubbskäddans djuplekande population.

Efter leken i maj-juni uppehåller sig både piggvaren och skrubbskäddan på grundare områden och migrerar till djupare vatten under hösten (Molander 1964; Bagge 1987). Piggvar och skrubbskädda har, liksom de flesta plattfiskarter, larver som uppehåller sig i den fria vattenmassan. Vid slutet av larvfasen förbereder sig larverna för ett liv på botten. I detta skede migrerar ena ögat till andra sidan av huvudet och kroppen plattas ut. Larven antar med andra ord de för plattfiskar karaktäristiska egenskaperna. Efter omvandlingen bottenfäller larverna i grunda vikar där de växer upp under sommaren och inträder på så vis det juvenila stadiet. Under det juvenila stadiet äter piggvaren i huvudsak stubb , spigg och pungräkor  medan skrubbskäddan äter föda som finns i sedimenten såsom mindre kräftdjur och havsborstmaskar.

Plattfiskar har generellt en lägre variation i rekrytering jämfört med t.ex. skarpsill och strömming. Det beror på koncentrationen av plattfiskarnas yngel i uppväxtområdena,  vilket medför hög dödlighet på grund av täthetsberoende effekter som predation och konkurrens. Ju fler larver som settlar desto fler dör. Det spelar med andra ord inte så stor roll hur många larver som tar sig in i uppväxtområdet för hur många juveniler som sedan tar sig vidare tlll det vuxna beståndet.  Rekryteringen hamnar därför på en relativt jämn nivå mellan år.

Ovan nämnda täthetsberoende effekter har bl.a. observerats hos rödspätta (Pleuronectes platessa) i Nordsjön, där dödligheten hos nyligen bottenfällda yngel är stor framförallt på grund av predation av sandräka (Crangon Crangon) och strandkrabba (Carcinus maenas).

Piggvar (Psetta maxima)har högre variation i rekrytering än rödspätta och flundra (Platichthys flesus) i både Nordsjön och Östersjön, vilket skulle kunna bero på att det inte finns några täthetsberoende faktorer som påverkar rekryteringen eller så är dessa effekter lägre än jämfört med andra arterna

Genom studier av årsyngel i uppväxtområden runt Gotlands kust syftar detta projekt till (1) att undersöka piggvarens och flundrans habitatval och rörelsemönster och (2) att undersöka om piggvarens tillväxt och överlevnad påverkas av täthetsberoende eller täthetsoberoende effekter.

Uppnådda resultat

Piggvarens och flundrans årsyngel återfinns i samma typ av habitat, det vill säga sandiga vikar med huvudsaklig förekomst på djup upp till 0,6 m. Flundran är dock mer generell i sitt habitatval med stor sannolikhet för förekomst även i vikar med häll, grus och dyig sand. Detta kan innebära att sannolikheten är större att flundrans årsyngel hittar ett lämpligt habitat vid bottenfällning jämfört med piggvar beroende på hur passiva larverna är vid transporten från lek- till uppväxtområdena.

En märkningsstudie med syfte att utvärdera VIE-tags som lämplig märkningsmetod samt piggvarens och flundrans rörelsemönster i ett typiskt uppväxtområde visade att båda arterna är ganska stationära. Till skillnad från rödspätta runt Storbritanniens kust uppvisade piggvar och flundra inget homing beteende.

Under 2009-2010 har laboratorieexperiment utförts för att konstruera en bioenergetisk modell för juvenil piggvar 20-40 mm. Lyckade försök har även utförts för att uppskatta piggvarens konsumtion av olika födotyper i flera tätheter. Dessa undersökningar syftar till att kunna prediktera piggvarens tillväxt beroende på temperatur och födotillgång. Om den observerade tillväxten i fält är lägre än den predikterade kan man anta att täthetsberoende effekter som predation eller konkurrens påverkar piggvarens förmåga att fånga de födoorganismer som finns tillgängliga.

Medverkande forskare

  • Jesper Martinsson, doktorand i marin ekologi
  • Bertil Widbom, lektor ekologi
  • Anders Nissling, lektor i akvatisk ekologi

Samarbeten

Projektet utfördes i samarbete med Stockholms universitet, institutionen för systemekologi och Fiskeriverket, kustlaboratoriet Öregrund.

Finansiärer

Projektet har finansierats av Högskolan på Gotland, Lars-Hiertas minne och DBW.

Publikationer

  • Martinsson, J., Nissling, A. 2011. Nursery area utilization by turbot (Psetta maxima) and flounder (Platichthys flesus) at Gotland, central Baltic Sea. Boreal Environment Research 16: 60-70.
  • Martinsson, J. 2011. Ecology of juvenile turbot and flounder in the Central Baltic Sea – Implications for recruitment. PhD thesis, Department of Systems Ecology, Stockholm University ISBN 978-91-7447-402-2.