Havsöringens ekologi i små vattendrag

Ansvarig forskare: Peter Landergren

Inledning

I många vattendrag på Gotland är det något märkligt med vattnets invånare. Trots till synes låg produktion av havsöring i bäckarna är det fullt av stora fiskar som leker i dessa varje höst. Var kommer alla havsöringar ifrån? Denna fråga väckte mitt intresse och var början till ett projekt som utmynnade i en doktorsavhandling hösten 2001.

På Gotland sker det mesta av havsöringens lek i mindre vattendrag som sällan är bredare än 2 meter. En del vattendrag är inte längre än några hundra meter vilket innebär att det är få platser där fisken kan leka. Olika skogs- och jordbruksåtgärder har också medfört att den vattenhållande kapaciteten har försämrats vilket gör att många bäckar torkar ut under sommarhalvåret. När turisterna stortrivs i sommarvärmen kämpar öringen för sina liv i sinande vattenpölar. Trots alla begränsningar finns det gott om havsöring och man undrar hur detta är möjligt.

Det mesta av havsöringens lek sker under november månad då höstregnen tillför nytt vatten till de små vattendragen vilket möjliggör fiskens uppvandring. Havsöringen genomför sin kärleksakt över grusbottnar och rommen grävs ner efter det att den blivit befruktad. I gruset ligger den skyddad fram till att den kläcker under våren. I regel lever öringen 1-3 år i födelsebäcken innan den smoltifierar och vandrar ut till havet. Efter en tillväxtperiod på 1-3 år i havet återvänder öringen för att leka för första gången. Den lilla fisken på 10-20 cm som vandrade ut till havet några år tidigare återvänder nu stor och kraftfull, ibland med vikter uppemot 10 kg.

Flera olika teorier testades

För att återgå till frågeställningen, om var alla lekande havsöringar kommer ifrån, så går det inte att förklara antalet lekfisk under höstarna med antal fisk som produceras i bäckarna i form av utvandrande smolt. Det måste finnas en annan källa till mängden lekfisk under höstarna. En teori som jag har undersökt var att havsöring från andra bestånd skulle kunna bidra med lekfisk i de vattendrag där jag bedrev mina studier. Denna teori kunde jag avfärda såsom mindre trolig då jag sällan fångar öring i våra fällor som varit märkta på andra platser. Dessutom är havsöringen mycket hemmatrogen vilket innebär att den återvänder till det vattendrag där den en gång föddes.

En annan teori som testades var att öringen kunde utnyttja lämpliga kustområden för sin lek, det vill säga lek i en brackvattenmiljö (6-7 promille) . För att testa denna spännande teori genomförde jag en serie försök vilka visade att havsöringens rom hade svårt att utvecklas vid salthalter som översteg 4 promille. Omflyttning av stora mängder grus gör också att även om rommen skulle klara av själva salthalten, under sin utveckling, så löper den risk att bli antingen blottlagd eller övertäckt. Denna teori kunde därmed läggas åt sidan.

Det fanns dock ytterligare en teori som jag inte hade testat, nämligen den att havsöringsyngel vandrade ut till havet redan under sin första sommar. Om de lämnade bäckarna några månader efter födseln, överlevde den tidiga omställningen till den saltare havsmiljön och återvände för lek vid könsmognad, så skulle detta kunna utgöra förklaringen till mängden lekfisk varje höst. Om detta visade sig riktigt, så skulle det också kunna betraktas som ett genombrott när det gäller studier av havsöringens liv och leverne.

Jag startade återigen en mängd olika undersökningar. Först kontrollerade jag om det faktiskt simmade ut några öringyngel under försommaren. Svaret kom snabbt och var entydigt. Jag lyckades att fånga stora mängder öringyngel, som uppenbarligen var på väg ut till havet. Nästa steg var att ta reda på varför de bytte den relativt trygga hemmabäcken mot havsmiljön. Andra viktiga frågeställningar som uppkom var; hur är överlevnaden för dessa tidiga utvandrare och hur är tillväxten? Efter några års studier klarnade bilden och jag kunde svara på en del av frågorna.

Varför vandrar de ut till havet?

Det är de öringyngel som inte lyckas hävda revir som simmar nedströms, det vill säga de ”svagare” individerna. Detta i sig påverkas av flera olika faktorer såsom när ynglen föds: tidigt födda hinner etablera revir och har större möjlighet att behålla dessa gentemot senare födda. Ökad täthet påverkar också antalet yngel som lämnar sötvattensmiljön. Transporten nedströms i ett system påverkas av vattenhastigheten och av vattennivån eftersom strömmen förändras. Detta innebär att antalet lämpliga revir minskar och konkurrensen hårdnar vid sjunkande vattennivåer. Det är lätt att få intrycket att det är ett medvetet val, såsom vid smoltutvandringen, när ynglen lämnar bäcken men så är det förmodligen inte. Det hela kan i stället beskrivas som en mildare variant av gladiatorspel där vinnaren behåller sin plats och förloraren lämnar arenan. Ynglen vandrar dock nattetid vilket talar för att förflyttningen är aktiv och inte utgörs av någon passiv drift nedströms. Sammanfattningsvis kan man säga att det är överskottet av produktionen, som på grund av utrymmesbrist, hamnar i havet.

Överlever öringarna den tidiga omställningen till kustmiljön?

Via försöksutsättningar av märkta yngel direkt i kustzonen har jag fått information om överlevnad och tillväxt. När dessa fiskar kom tillbaka för lek kunde jag fånga en del av dessa i mina fällor. Med hjälp av fjällprover kunde jag avgöra när dessa fiskar sattes ut och därmed beräkna den ungefärliga överlevnaden samt tillväxten. Andelen återfångade öringar i relation till utsatta yngel är för närvarande 0.8%, en siffra som tyder på att dödligheten är hög. De som överlever tillväxer dock mycket snabbt och många leker ett år tidigare jämfört med sina ”bäcksyskon”. Parallellt med dessa undersökningar har det också bedrivits studier av fiskens hörselstenar. Det har nämligen visat sig att dessa kan ge många svar om öringens livshistoria. I hörselstenarna inlagras en mängd ämnen, t ex kalcium och strontium. Då förhållandet mellan kalcium och strontium skiljer sig beroende på om fisken varit i bäcken eller havet så kan man genom analys avgöra när fisken bytt miljö. Jag har samlat in hörselstenar från sportfiskefångad öring samt även tagit enstaka fiskar från bäckarna och fått ytterligare bevis för att detta fenomen med tidigt utvandrande öringar till havet verkligen existerar.

Denna nya kunskap kommer att få stor betydelse i den framtida fiskvården eftersom man på ett enkelt och kostnadseffektivt sätt kan utnyttja ett naturligt fenomen i framförallt små kustbäckar. Det enda som man behöver göra är att skapa förutsättningar för havsöringens lek i de nedre delarna av vattendragen – resten sköter öringen.

Hur som helst, havsöringen är extremt anpassningsbar till nya miljöer och det gamla talesättet: många bäckar små passar verkligen in på denna art.

Publikationer

Landergren, P. 2001. Sea trout, Salmo trutta L., in small streams on Gotland; the coastal zone as a growth habitat for parr. PhD Thesis, Department of Systems Ecology, Stockholm University. ISBN 91-7265-331-0.

Landergren, P. 2004. Factors affecting early migration of sea trout, Salmo trutta, parr to brackish water. Fisheries Research 32, 35-46.

Landergren, P. & L. Vallin. 1998. Spawning of sea trout, Salmo trutta L., in brackish waters-lost effort or successful strategy? Fisheries Research 35:229-236.